Medial hetsjakt!

Då står jag här igen, mot medias upplåsta magar. De vann en enkel seger denna gång, men nästa gång ska jag vara mer vaksam. Jag som gång på gång försöker att påminna mig om att det som skrivs i tidningarna bör ses med en anings skelögdhet och inte direkt på det som skrivs. I detta fall, som inte ett blinkande öga har missat, handlar det om kostym klädda människor som granskas in i sömmarna. Helt rätt tycker jag, men någonstans vänds det ett och flera blad där jag för en stund tappar bort mina egna reflektioner i de uppblåstas magar. Och det är då de passar på och surrar till det, vrider och vänder, kastar skit och hånar. Men vem är det som väljer vilket ämne som ska vara dagens snackis runt fikabordet. De blaskor som jag alltför ofta sneglar upp emot är som ett plåster på näthinnan. Det går liksom inte att komma undan eller tvätta bort och i min mänskliga nyfikenhet vill jag veta vad det är de tycker att jag har missat. Vem som har gjort vad och mot/med vem? Sedan kan rubriker som kanske inte anses som lika smaskiga men ack så viktiga, gå oss förbi för att jag, vi/många är så lätt roade/oroade. Jag skulle inte vilja vara den personen som media bestämmer sig för att sätta tänderna i och silar sönder tills det endast är ett ruttet kadaver kvar av allt dumt och ogenomtänkt jag sysslat med under mina år som levande överlevare.

Religionsmusik!

Det gäller att våga för att upptäcka nya vägar och att inte välja och agera är också ett val. Tänk vad mycket jag skulle missat om jag inte hoppat på de tåg som svängt in framför min dörr. Vilka härliga människor jag sprungit in i, fastnat i och sprungit ifrån också för den delen. Men framförallt har jag lärt mig mycket om mig själv och hittat vassa och mjuka stenar att skriva musik om. För när allt kommer omkring så är min stora överlevare sång och musik. Det finns de som försökt ta den ifrån mig eller format den till något okänsligt och för en stund lyckats lura mig genom att locka med falsk glöd. En så stark brinnande känsla för något kan lätt göra att man tror på allt som har med den att göra, och precis som med kärleken kan den göra dig blind. Musiken finns där och vaggar mig till sömns och ger mig ny energi när bruset och knastret försöker ta över. Musik är på något sätt min egen gud och därmed min religion. Sen finns det givetvis som i de andra religionerna, de som missbrukar den och för propaganda och kastar in smuts som inte hör hemma där. När jag på ett nutida sätt googlar religionsmusik, kommer de upp som två ord, religion musik. Men för mig sitter de fast sammanflätade.
Peace out.

Nytt år med krossat mönsterglas!

Ett nytt år med nya löften om ett bättre sundare händelserikare liv. Nu ska det som aldrig blivit gjort göras, den där drömmen om förändring ska infrias och gamla trasor ska bytas ut mot nya.  Jag kan se öppningen med att börja om och tänka om, bryta gamla vanor och våga se in i någon annans ögon.  För mig handlar det nya året om att få klarhet och finna ny inspiration, förlika mig med människor som aldrig kommer ändras för att de inte vill eller någonsin kommer att förstå. Jag har alltför länge dunkat huvudet in i samma vägg i hopp om att det kan se annorlunda ut om JAG bara vill och försöker. Men felet i den meningen är jaget. Jag kan ändra mig och försöka förmedla hopp om försoning och förståelse men möts inte det med samma inställningen spelar det ingen roll hur mycket blod jag torkar ifrån pannan, det blir alltid samma utgång eller ingång beroende på hur man vill se det. Det kommer bli en svår nöt att knäcka, inmatade personlighetsdrag och det som andra förväntar sig, är svårt att ändra på. Det kräver fokus för att förstå när de används och en rakare vinkel när jag ställs mot väggen. Ett gammalt X sa till mig en gång att det är som att jag har en sådan där ostkupa omkring mig som man inte kommer igenom. Jag krossade kupan och klev ut och blev ännu mer kantstött. Kanske var det så att den sk kupan gjorde sitt lilla jobb på sitt eget lilla vis. 

/ <3