Ett ord blir några fler!

Ibland behövs inte så många ord för att förklara för någon hur man mår eller känner. Det finns väl inget bättre än en nära vän, som bara genom en blick eller hälsning förstår hur läget är just idag. I vissa fall kan orden behövas för att får ordning i oredan som uppstått. Ord har betydelse även om de just för stunden inte gör någon synlig skillnad. Ibland är ord överflödiga och är mest i vägen för det man egentligen menar, eller så pratar man runt det man egentligen vill ha sagt. Ord kan skada och göra ont, men bättre att det gör ont en stund i ärlighet så kan man gå vidare och leta efter de ord som läker. "Ge mig ett ord som förklarar, sänd mig en tanke som förenar"
Godnatt natten!

Ifrån hörnet av soffan till Koranen!

Köpte en soffa idag som hade likadan färg som mina naglar-grön med fransar på, soffan alltså inte mina naglar. Den andades 70-tal och sen hittade jag en väldigt matchande lapa, som också hade fransar runt sig. Ett riktigt kap om ni frågar mig och sen blommiga gardiner till detta, jag ska nämligen bosätta mig här i Karlstad nu, tills min platta är klar. Leva Värmlandslivet igen i min gamla lya och skriva ny låtar och planera för turné och annat smått och gott. Jag känner att jag hittat något samtidigt som jag förlorat något, antar de olika dalarna vägs upp tills slut. Har det varit skit ett tag så vet man att det snart väntar en ljuspunkt för så är livet, i det stora och lilla. Såg på tv om flyktingar som utvisas och det är verkligen helts sjukt hur det går till. Jag tror inte att vi kan förstå hur det är att inte ha makten över sitt eget liv, att leva med en rädsla, att när som helst kan det komma någon att knacka på för att skicka iväg oss till ett land som vi för många år sedan flytt ifrån. Det du och jag inte får glömma är att detta händer hela tiden, men att det ibland blåses upp av media som tar upp ett specifikt fall, vilket är jätte bra, för det är i de små handlingarna det börjar, men glöm inte att bara för att vi inte har läst eller sett något på tv på ett tag så händer det inte. Det händer, människor behandlas som oöppnade brev och vidarebefordras till ett annat ställe. De slits upp ifrån det de byggt upp och den trygghet de försökt att skapa. Mitt i allt detta visas inslag om Sverigedemokrater som räds för det som är annorlunda och väljer den enkla vägen, nämligen hat och våld. Istället för att se människor som människor med eller utan Koranen.

Flest vänner vinner!

                                                                    3:e Advent!

Lyssnar du?

En situation som jag tänkt på och säkert fler än jag varit med om utspelade sig idag. Jag pratade med en god vän och frågade vad hon hade haft för sig de senaste dagarna. När jag ställde frågan, kom jag på att jag faktiskt redan läst det på hennes blogg. Jag lyssnade givetvis, men trodde mig ha en ganska klar bild om vad hon hade haft för sig och mådde. Inge bra! Tänk om tänk nytt!
Så nu till min kvällsundran -Tänk om allt där här med facebook, blogg, twitter osv leder till att vi så småningom slutar att prata om det vi varit med om och tänker på, för att vi redan skrivit om det och tror att vissa vet detaljerna. Vi slutar också att fråga för vi tror att vi har koll på vad människor gör och hur de egentligen mår och tänker. Jag ska påminna mig om det och inte bli lat i min nyfikenhet, för det är det som för mig framåt och mot nya nivåer i livets möten. Låt oss inte bli egoistiska digitala slavar! Låt inte informationssamhället ta dig!
Godnatt!!!

Pepparkaksglass!

Hej då Finland Hej Sverige!
Tillbaka på svensk mark och mitt sinne har fått en till kakbit att mumsa på. Det jag hann se av själva staden Helsingfors var statyer, parlamentet, en stor vit kyrka och ett torg och så stugorna vi bodde i under helgen. Det bjöds på hemlagad ekologisk mat ifrån husmor i köket och det är ju synd att man ska behöva åka till Finland för att få struktur på den delen men där var det mat ungefär var tredje timma, mums. Smakade på något så smaskigt som pepparkaksglass vilket jag måste leta upp här hemma. Sedan träffade jag helt grymma låtskrivare och branschfolk som gav feedback på den musik vi skrev. Intensiva dagar med en hel del flow och skrivkramp som avlöste varandra. Efter sista kvällen igår var det som att någon hade kört igenom mitt huvud med en jordfräs och endast lämnat lite orörd yta kvar. Denna yta var min sängplats och  jag somnade gott. Vem vet vart vinden bär dig, kram!

Mina Julkort!

 Mina Julhälsningar
 1:advent

Julhälsning!
2:a advent

This is my life!

Tidig morgon och lite sömn, men vad gör väl det när världens skönaste helg väntar. Har redan skrattat gott med mina sköna klasskamrater som också ska utföra mästerverk i musikens värld. Vi sitter nu på Brommas flygplats och inväntar det Finska luftrummet.  I helgen blir det nämligen co-write med massa kreativa människor i muminland.  Förhoppningsvis hinner jag se lite av gatorna och folket  där borta också. Om inte annat vara med vid en äkta finsk sauna med ris och hetta. This is my life!

Fönstervägen!

Livet kan förändras fort om man vill, orkar och kan. Ibland kan alla möjligheter göra det svårt att hitta rätt fram, men någonstans mittemellan brukar det landa. Som en skön vän brukar säga- när en dörr stängs öppnas ett fönster. Låter så fint och talande när jag hör det. Men då antar jag att om man aldrig stänger den där dörren kan ju heller aldrig det där fönstret öppnas och hur vet man vilken dörr av alla dörrar som ska stängas. Och tänk om man stänger fel dörr och bara står där med handtaget. Sen handlar det om att vara uppmärksam på vilket fönster som öppnas och vilket man ska stänga igen, hoppa ut ifrån eller låta vara lite sådär på glänt. Vore ju toppen om det fanns något slags märke på just mitt fönster, lite bortskavd färg eller något i den stilen. Eller ett nummer kanske, det är ju väldigt populärt att få ett sådant. Eller så tar jag bara en kölapp och står snällt kvar i kön och väntar på min tur för att få min plats utdelad. För det är väl lättast så... Om jag nu skulle hitta mitt fönster är det väl någon jävel som varit där och suddat ut mina siffror så det blir platt fall ändå. Klart slut!

Kvällsrön!

Tar en titt över axeln och konstaterar att jag vandrar på en snårig stig med mjuk mossa och vassa grenar. Stigen är svår att urskilja vilket leder mig in på främmande mark. När jag tappat fotfästet finns endast den gröna mossan att förlita sig. De vassa grenarna är min rustning och mitt vapen.

Godnatt!

Från Indien till Julstök!

Så här års gäller det att fånga både dagen och solen så jag har fångat några strålar idag på morgonen. Tänkte berätta om en föreläsning i stockholm som jag var på med en indisk man som undrade varför vi svenskar är så upptagna av att finna lycka, när vi har så mycket värdefullt omkring oss. Kan det vara så att vi tar  allt det som redan finns runtomkring oss för givet, så som rent vatten, mat på bordet, tak över huvudet och en god väns hand och det gör att vi heller inte kan uppskatta det lika mycket som någon som varit utan. Är det också därför vi aldrig kan nöja oss materialistiskt, utan hela tiden måste förnya vårt redan möblerade och nyrenoverade hem och gärna ha en fin kammad gräsmatta. Second hand är ju helt genialiskt om vi ska börja spara på jordens resurser och börja tänka på varandra. Man lämnar in något man inte längre vill ha och byter det mot någon annans möbel eller kläder.  Innebär detta att samhället stannar av och inte utvecklas eller kan det utveckla sig till något annat. Vore kul att se om vi inför den kommande högtiden inte handlade ihjäl varann utan delade med oss av varann, tror det skulle kunna bli en harmonisk jul då. Sitta ner i lugn och ro och njuta och dela med sig av sina tankar, kunskaper och låta farmor berätta historier från då tills idag. Ja jag vet att det låter som en klyscha, men är det någon av alla uttjatade klyschor som vi borde följa är det väl denna som vi av någon anledning ännu inte vill förstå.

Heltid-Nolltid!

Ja, då var man åter på hemmaplan och herrarna i hagen gör sig påmind på både gott och ont. Alltid delade meningar när jag landar här hemma i historien för en stund. För det är lite så det känns att komma hem, som en historia som man försöker avsluta som förblir oavslutad pga att man återvänder. Samtidigt har man sina närmaste här som ger nytt liv åt historien på ett bra sätt. Antar att alla har speciella känslor till sin hemstad och att det på något sätt är svårt att bryta sig fri från gammal skit. Bra att komma ifrån ibland och få lite perspektiv på vart man är på väg och vad man vill. Jag har ju funnit mitt kall i musiken och det har varit en resa som heter duga innan jag helt bestämde mig för att hoppa upp på den pollen. Jag har provat leva på di verse stigar av ströjobb och jobbat heltid och sovit bort kvällarna i utmattning, inget jag vill tänka tillbaks på när jag får jord i ögonen. Jag har försökt att tyglas till att leva efter samhällets normer men slutat som ett litet paket med ett rött snöre knutet runt både armar hjärta och ben. Jag har hängt längs psykologens ben som kastat tabletter till mig för att jag skulle orka resa mig i alla fall en dag till. Inget för mig, jag kastade istället in både fingrar och handdukar i ekorrhjulet och lämnade över ansvaret till de som på något sätt får det här samhället att snurra på ett sådant märkligt sätt. Ingen heltid över mig, det får bli mat för dagen fast med öppna ögon och frisk luft i lungorna. Jag tycker att det skulle vara intressant om vi vågade utmana systemet och ifrågasätta hur det är uppbyggt. Erfarenheten säger mig att fler skulle få plats och vilja få plats om det bara fanns plats. Alla människor vill känna sig delaktiga och vara delaktiga vilket sorts handikapp eller diagnos man än har fått stämplat i pannan. Alla drar vi runt på samma bagage som vi så fint försöker dölja för grannen.

Kram och godkväll

Jag och mig själv!

Ja, då är det dags för mig att åter ta upp skrivandet och lyfta på locket på denna kokande gryta som kokar över var och varannan dag. Den kokande grytan är ju jag då och bubblorna som kokar över är all skit som samlas under mina naglar efter att jag har ventilerats i detta samhälle under allt för lång tid. Just det här kommer mitt skrivande att handla om och en massa annat som jag känner för att ta upp och musik som är mitt förstahandsval när det kommer till att skriva av mig.
Trots att det går mig emot att sitta här och göda detta egocentriska samhälle så är det precis det jag gör, följer just den strömmen om att folk skulle bry sig om vad jag gör. Men jag tänker göra det på ett annat sätt och bjuda in till något annat än det jag senast shoppade eller vilket märke jag har på min mascara. Och om ingen läser kan jag ju se det som en rolig läsning för mig själv när jag ligger i väntans tider på äldreboendet och inte har något annat för mig än att se tillbaka på mina blomstrande år.
Ja det var allt för i kväll! Hej hopp!