Kvällsrön!

Tar en titt över axeln och konstaterar att jag vandrar på en snårig stig med mjuk mossa och vassa grenar. Stigen är svår att urskilja vilket leder mig in på främmande mark. När jag tappat fotfästet finns endast den gröna mossan att förlita sig. De vassa grenarna är min rustning och mitt vapen.

Godnatt!

Från Indien till Julstök!

Så här års gäller det att fånga både dagen och solen så jag har fångat några strålar idag på morgonen. Tänkte berätta om en föreläsning i stockholm som jag var på med en indisk man som undrade varför vi svenskar är så upptagna av att finna lycka, när vi har så mycket värdefullt omkring oss. Kan det vara så att vi tar  allt det som redan finns runtomkring oss för givet, så som rent vatten, mat på bordet, tak över huvudet och en god väns hand och det gör att vi heller inte kan uppskatta det lika mycket som någon som varit utan. Är det också därför vi aldrig kan nöja oss materialistiskt, utan hela tiden måste förnya vårt redan möblerade och nyrenoverade hem och gärna ha en fin kammad gräsmatta. Second hand är ju helt genialiskt om vi ska börja spara på jordens resurser och börja tänka på varandra. Man lämnar in något man inte längre vill ha och byter det mot någon annans möbel eller kläder.  Innebär detta att samhället stannar av och inte utvecklas eller kan det utveckla sig till något annat. Vore kul att se om vi inför den kommande högtiden inte handlade ihjäl varann utan delade med oss av varann, tror det skulle kunna bli en harmonisk jul då. Sitta ner i lugn och ro och njuta och dela med sig av sina tankar, kunskaper och låta farmor berätta historier från då tills idag. Ja jag vet att det låter som en klyscha, men är det någon av alla uttjatade klyschor som vi borde följa är det väl denna som vi av någon anledning ännu inte vill förstå.

Heltid-Nolltid!

Ja, då var man åter på hemmaplan och herrarna i hagen gör sig påmind på både gott och ont. Alltid delade meningar när jag landar här hemma i historien för en stund. För det är lite så det känns att komma hem, som en historia som man försöker avsluta som förblir oavslutad pga att man återvänder. Samtidigt har man sina närmaste här som ger nytt liv åt historien på ett bra sätt. Antar att alla har speciella känslor till sin hemstad och att det på något sätt är svårt att bryta sig fri från gammal skit. Bra att komma ifrån ibland och få lite perspektiv på vart man är på väg och vad man vill. Jag har ju funnit mitt kall i musiken och det har varit en resa som heter duga innan jag helt bestämde mig för att hoppa upp på den pollen. Jag har provat leva på di verse stigar av ströjobb och jobbat heltid och sovit bort kvällarna i utmattning, inget jag vill tänka tillbaks på när jag får jord i ögonen. Jag har försökt att tyglas till att leva efter samhällets normer men slutat som ett litet paket med ett rött snöre knutet runt både armar hjärta och ben. Jag har hängt längs psykologens ben som kastat tabletter till mig för att jag skulle orka resa mig i alla fall en dag till. Inget för mig, jag kastade istället in både fingrar och handdukar i ekorrhjulet och lämnade över ansvaret till de som på något sätt får det här samhället att snurra på ett sådant märkligt sätt. Ingen heltid över mig, det får bli mat för dagen fast med öppna ögon och frisk luft i lungorna. Jag tycker att det skulle vara intressant om vi vågade utmana systemet och ifrågasätta hur det är uppbyggt. Erfarenheten säger mig att fler skulle få plats och vilja få plats om det bara fanns plats. Alla människor vill känna sig delaktiga och vara delaktiga vilket sorts handikapp eller diagnos man än har fått stämplat i pannan. Alla drar vi runt på samma bagage som vi så fint försöker dölja för grannen.

Kram och godkväll

Jag och mig själv!

Ja, då är det dags för mig att åter ta upp skrivandet och lyfta på locket på denna kokande gryta som kokar över var och varannan dag. Den kokande grytan är ju jag då och bubblorna som kokar över är all skit som samlas under mina naglar efter att jag har ventilerats i detta samhälle under allt för lång tid. Just det här kommer mitt skrivande att handla om och en massa annat som jag känner för att ta upp och musik som är mitt förstahandsval när det kommer till att skriva av mig.
Trots att det går mig emot att sitta här och göda detta egocentriska samhälle så är det precis det jag gör, följer just den strömmen om att folk skulle bry sig om vad jag gör. Men jag tänker göra det på ett annat sätt och bjuda in till något annat än det jag senast shoppade eller vilket märke jag har på min mascara. Och om ingen läser kan jag ju se det som en rolig läsning för mig själv när jag ligger i väntans tider på äldreboendet och inte har något annat för mig än att se tillbaka på mina blomstrande år.
Ja det var allt för i kväll! Hej hopp!