Från Indien till Julstök!

Så här års gäller det att fånga både dagen och solen så jag har fångat några strålar idag på morgonen. Tänkte berätta om en föreläsning i stockholm som jag var på med en indisk man som undrade varför vi svenskar är så upptagna av att finna lycka, när vi har så mycket värdefullt omkring oss. Kan det vara så att vi tar  allt det som redan finns runtomkring oss för givet, så som rent vatten, mat på bordet, tak över huvudet och en god väns hand och det gör att vi heller inte kan uppskatta det lika mycket som någon som varit utan. Är det också därför vi aldrig kan nöja oss materialistiskt, utan hela tiden måste förnya vårt redan möblerade och nyrenoverade hem och gärna ha en fin kammad gräsmatta. Second hand är ju helt genialiskt om vi ska börja spara på jordens resurser och börja tänka på varandra. Man lämnar in något man inte längre vill ha och byter det mot någon annans möbel eller kläder.  Innebär detta att samhället stannar av och inte utvecklas eller kan det utveckla sig till något annat. Vore kul att se om vi inför den kommande högtiden inte handlade ihjäl varann utan delade med oss av varann, tror det skulle kunna bli en harmonisk jul då. Sitta ner i lugn och ro och njuta och dela med sig av sina tankar, kunskaper och låta farmor berätta historier från då tills idag. Ja jag vet att det låter som en klyscha, men är det någon av alla uttjatade klyschor som vi borde följa är det väl denna som vi av någon anledning ännu inte vill förstå.