Ifrån hörnet av soffan till Koranen!

Köpte en soffa idag som hade likadan färg som mina naglar-grön med fransar på, soffan alltså inte mina naglar. Den andades 70-tal och sen hittade jag en väldigt matchande lapa, som också hade fransar runt sig. Ett riktigt kap om ni frågar mig och sen blommiga gardiner till detta, jag ska nämligen bosätta mig här i Karlstad nu, tills min platta är klar. Leva Värmlandslivet igen i min gamla lya och skriva ny låtar och planera för turné och annat smått och gott. Jag känner att jag hittat något samtidigt som jag förlorat något, antar de olika dalarna vägs upp tills slut. Har det varit skit ett tag så vet man att det snart väntar en ljuspunkt för så är livet, i det stora och lilla. Såg på tv om flyktingar som utvisas och det är verkligen helts sjukt hur det går till. Jag tror inte att vi kan förstå hur det är att inte ha makten över sitt eget liv, att leva med en rädsla, att när som helst kan det komma någon att knacka på för att skicka iväg oss till ett land som vi för många år sedan flytt ifrån. Det du och jag inte får glömma är att detta händer hela tiden, men att det ibland blåses upp av media som tar upp ett specifikt fall, vilket är jätte bra, för det är i de små handlingarna det börjar, men glöm inte att bara för att vi inte har läst eller sett något på tv på ett tag så händer det inte. Det händer, människor behandlas som oöppnade brev och vidarebefordras till ett annat ställe. De slits upp ifrån det de byggt upp och den trygghet de försökt att skapa. Mitt i allt detta visas inslag om Sverigedemokrater som räds för det som är annorlunda och väljer den enkla vägen, nämligen hat och våld. Istället för att se människor som människor med eller utan Koranen.